Efter träningen idag så åkte jag iväg till Calles syster + man där det bjöds på lunch :) Calle var redan där och jobbade med el grejer på deras hus som de håller på att bygga på för fullt :) Stannade där ett par timmar och sen åkte jag iväg och hämtade hundarna hos mamma och så bar det av hemåt :)

På vägen hem började jag tänka på Ester igen och tårarna bara flödade. Ringde till mamma och pratade av mig lite, eftersom allt alltid känns bättre efter jag har pratat av mig lite med henne. Vi diskuterade varför det känns så himla himla jobbigt med Esters bortgång och varför jag har kommit över de andra djurens bortgång så mycket fortare. Visserligen har det bara gått två dagar än så länge, men kan inte minnas att det har varit såhär jobbigt med någon annan hund! Vi kom fram till att det måste vara för att Ester var så ung, speciell och egen. Det är en bild som förföljer mig helatiden. Så fort jag ser en schäfer, en plats som påminner om Ester eller hör en sorglig låt så ser jag denhär bilden framför mig.

Fina hund. Saknar dig något enormt. Även fast du var knasig så tycker jag du var den allra bästa. Tack för alla fina stunder jag fick med dig. Tack för att du hamnade just hos oss. Tack för att du var just som du var, för hade du varit annorlunda så hade du inte varit våran Ester. Rest in peace, världens finaste Schäfer.