Idag fick vår finaste lilla schäfer Ester somna in. Hon var vår egen uppfödning och i år skulle hon ha fyllt 4 år. Det känns väldigt jobbigt med tanke på att hon var så ung, och dessutom så kärleksfull mot oss. Hon var världens underbaraste mot familjen, men extremt osäker, på sin vakt och näst intill agressiv mot främmande människor. Här om dagen hade hon gjort utfall mot ett barn, och mamma vågar längre inte riskera att någon blir biten. Hon var dålig mentalt och mådde förmodligen inte bra själv av att vara såhär orolig. Så även om dethär känns skitjobbigt och jag inte kan sluta gråta, så vet jag innerst inne att hon mår bra nu. Att hon har träffat Irma, Falco och även sin mamma Manique. Och att de nu springer på de gröna ängarna tillsammans och mår hur bra som helst av varandras sällskap.