Västerås utställning

Idag var vi också en sväng i Västerås, fast denna gång var det på utställning med hundarna :) Casper var helt uppspelt och kunde inte alls fokusera. Så vi köpte ett tunnt stryp halsband i "guld" till honom precis innan det var vår tur, för att jag skulle få lite bättre kontroll på honom. Trots detta var han helt tokig. Han hade nämligen fått för sig att Stjärna löper. I förrgår när vi klippte deras klor så råkade jag klippa Stjärna i pulpan, varpå hon började blöda och Casper tror att hon löper. Han blev då helt tokig och ville bara para sig med henne typ HELA TIDEN... Så sjukt irriterande. Så när vi stod i ringen och väntade på vår tur att visa så stod han bara och skrek efter Stjärna helatiden. Och när vi sprang runt i ringen så försökte han dra iväg till henne vid minsta lilla tillfälle, där hjälpte dock stryp halsbandet mig väldigt mycket! När jag skulle ställa honom ville han bara krypa upp i mitt knä och jag kunde inte ens släppa hans huvud för att då skulle han ha försökt springa iväg till Stjärna. Så himla jobbigt! Nu har han blivit så himla fin i kroppen. Han äter mat, vi motionerar honom mycket och han har varit så duktig på de senaste utställningarna. Och så kommer dethär. Jag blir så matt. Hittar ingen motivation till att fortsätta alls. Fast så åkte jag hem, rensade bland rosetterna och insåg att Casper faktiskt har lite rosetter han med :) Och nu ska vi öva massor så att han också kan bete sig bra i ringen och att ett Very good som resultat INTE ska bero på att han beter sig som en tönt i ringen. Så kan man ju hoppas att vi får excellent liite oftare också :) Så nu lämnar vi denhär utställningen bakom oss och tänker framåt. Då har jag som mål att han ska fungera bra i ringen, sen om domaren inte tycker om hans typ, det är en heeelt annan sak.
Såhär fint stod han efter att vi hade fått vårt dåliga resultat :)
Stjärna var lika duktig som alltid och blev 2:a bästa juniortik med CK :) Hon står och springer i ringen, som om hon aldrig gjort annat. Skönt att ha henne att ställa när man blir besviken med vår lilla vita voffe :) Fast det är ju klart, det är ju alltid roligare om min lilla vita går bra också, med tanke på att han är min :) Menmen, det kommer. Övning ger färdighet. Kram Emma

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback