Besviken
Tänk att man kan vara så besviken på någon man känner så att man bara vill gråta. Ord står mot ord, så är det alltid men jag känner mig djupt sårad. De senaste veckorna har alla konversationer slutat med tjafs när du lägger dina olämpliga kommentarer.
Du har förändrats till det sämre och är inte längre den vän jag först började tycka om. Jag vill inget annat än att vara sams med dig, men nu måste jag sätta ner foten och säga ifrån. Du sårar mig och har blivit någon helt annan. En person jag inte känner eller vill kännas vid.
Jag saknar min kära vän som jag hade så mycket roligt med. Min vän som jag kunde skratta med, prata om allt möjligt med, min vän som jag kunde lita på.
Självklart förstår jag att förändringar sker i livet och att man utvecklas som person i och med nya umgängeskretsar och sånt. Men seriöst, du har blivit en sådan vi alltid har sagt att vi aldrig skulle bli.
Jag känner att jag saknar dig, och vill mer än något annat att allt ska bli bra igen. Men innan det kan hända så måste du lära känna dig själv. För just nu känns du väldigt osäker på vem du vill vara. Jag vet precis hur det kan vara eftersom jag själv har varit där du är nu, förändringar sker och man blir någon helt annan. Folk förstår sig inte på en och man upplever inte sig själv som annorlunda. Och nu när jag ser tillbaka på det så hade jag velat att någon satte ner foten och sa till mig. Så därför skrev jag detdär skarpa sms:et till dig. För att du behöver vakna upp. Innan du förlorar alla vänner, för det gjorde jag.
Hoppas för all del att du läser dethär inlägget, och ber om förlåtelse för vad du har skrivit till mig.
/Emma
Du har förändrats till det sämre och är inte längre den vän jag först började tycka om. Jag vill inget annat än att vara sams med dig, men nu måste jag sätta ner foten och säga ifrån. Du sårar mig och har blivit någon helt annan. En person jag inte känner eller vill kännas vid.
Jag saknar min kära vän som jag hade så mycket roligt med. Min vän som jag kunde skratta med, prata om allt möjligt med, min vän som jag kunde lita på.
Självklart förstår jag att förändringar sker i livet och att man utvecklas som person i och med nya umgängeskretsar och sånt. Men seriöst, du har blivit en sådan vi alltid har sagt att vi aldrig skulle bli.
Jag känner att jag saknar dig, och vill mer än något annat att allt ska bli bra igen. Men innan det kan hända så måste du lära känna dig själv. För just nu känns du väldigt osäker på vem du vill vara. Jag vet precis hur det kan vara eftersom jag själv har varit där du är nu, förändringar sker och man blir någon helt annan. Folk förstår sig inte på en och man upplever inte sig själv som annorlunda. Och nu när jag ser tillbaka på det så hade jag velat att någon satte ner foten och sa till mig. Så därför skrev jag detdär skarpa sms:et till dig. För att du behöver vakna upp. Innan du förlorar alla vänner, för det gjorde jag.
Hoppas för all del att du läser dethär inlägget, och ber om förlåtelse för vad du har skrivit till mig.
/Emma
Kommentarer
Trackback