Förlossningsberättelse del 2

Här kommer fortsättningen på förlossningsberättelsen :)
 
Efter att ha ringt och meddelat och smsat de närmaste kring vad som skulle ske, så hjälpte barnmorskan mig att plocka ihop alla mina saker. Sen hämtades en rullstol och en spypåse och jag skjutsades ner till förlossningen av undersköterskan, med huvudet väldigt nära påsen. Blev så nervös att det kändes som jag skulle bajsa på mig och kräkas på samma gång. Ingen underbar känsla direkt! Diskuterade lite med undersköterskan som körde rullstolen och vi kom fram till att jag nog aldrig förstått hur allvarlig min sjukdom faktiskt var. Från lindrig, till måttlig, till svår havandeskapsförgiftning på bara några dagar. Sjukt vad fort det eskalerade! Vi småskrattade lite åt att jag tjatade helatiden om att få åka hem istället för att vilja vara övervakad dygnet runt. Jag förstod verkligen inte allvaret alls, förrän när de gav mig beskedet att Liam skulle plockas ut med akut kejsarsnitt. Då blev allt verkligt för mig på något vis! 
 
Sköterskan väntade med mig i ett rum på förlossningen tills det kom in en ny läkare för att prata med mig och informera om allt som skulle ske den kvällen. Han undersökte mig en gång till och då konstaterades även att jag hade början till njursvikt, eftersom jag hade så ont på höger sida under bröstet. Därav mina extremt låga utsläpp av urin tidigare under dagen. En ny barnmorska och en sköterska kom då in för att sätta urinkateter på mig och jag kunde verkligen inte ligga stilla. Hela min kropp skakade och jag hade ingen kontroll över den. Väldigt obehagligt och jag fick lite panik över det. Under tiden ringde Calle och var väldigt stressad för att alla dörrar på sjukhuset var låsta. Han kom inte in någonstans, men tillslut kunde personalen guida honom så att han hittade fram till rummet där jag låg. Fortsatte sättandet av katetern och sköterskorna fick hålla i mina ben för att de darrade så mycket. Har nog aldrig känt mig så hjälplös någonsin. Kunde verkligen inte slappna av. Undersöktes av en ny barnmorska som ville kolla för säkerhets skull så att jag inte öppnat mig något, för isåfall skulle en vaginal födsel vara aktuell sa hon. Dock hade jag inte öppnat mig alls så det bestämdes att akut kejsarsnitt var min enda utväg.
 
Sen skulle de ge mig magnesium dropp i vänster armen, igenom kanylen jag redan hade där. Detta för att motverka mina skakningar, så att jag lättare skulle kunna få kontroll över kroppen och kunna slappna av. Den gamla kanylen hade sköterskan dock satt fel, så det gjorde svin ont. Därför togs den ut och en ny sattes in på ett annat ställe. Inte så konstigt att den gamla hade orsakat sån smärta. Innan magnesiumet sprutades in i kanylen varnade sköterskan och sa att nu kan det brännas lite. Brännas? Hurdå brännas? sa jag. Varpå sköterskan säger att "jag har aldrig fått magnesium dropp själv men de som fått det säger att det bränns". Okej, kör på då, sa jag. Och då kom den sjukaste känslan i kroppen! Kändes precis som när man är iskall och dricker någonting alldeles för varmt alldeles för fort. Det brändes igenom hela kroppen, ända ut i fingertopparna, upp i nacken, i pannan och ut i tårna. Jättekonstigt! Jag svettades som en gris, så Calle fick badda mina tår och pannan med en blöt handduk för att jag inte skulle känna mig så vidrigt svettig. Sen skjutsades jag iväg till intensiven, och när vi kom fram fick jag någon konstig kanyl i höger armen som jag inte riktigt vet vad den var till för. Därefter sattes elektroder lite överallt på min bröstkorg för att kunna mäta mitt blodtryck och mina värden helatiden. Fick ligga kvar på intensiven och vänta ett tag tills operationssalen skulle bli ledig. Och magnesium droppet fortsatte att pumpa på helatiden, så Calle fortsatte baddandet med den blöta handduken. 
 
Mellan 22:00 och 22:30 satt vi och stirrade på klockan helatiden och var sådär otroligt nervösa och förväntansfulla. För 22:30 hade vi plats på operation, vilket innebar att vi snart skulle få se våran fina lilla pojke! Klockan slog halv och några minuter till, innan de rullade iväg oss till operationssalen. Det var mörkt ute och lite sådär halvt kusligt när de körde runt mig i korridoren, på väg till operationssalen. Jag minns när de körde mig igenom en kurva och det kändes lite som att åka karusell, så jag sa "wiiiie", varpå båda sköterskorna föll i skratt. Typiskt mig att försöka skämta och skoja när någonting jätte allvarligt sker. 
 
Väl framme på operation klär de på Calle operationskläder och jag får en speciell mössa att ha på huvudet. Sen lägger de över mig på operationssängen och så kommer narkosläkaren fram och ber mig att lägga mig på sidan. De ska lägga bedövning mot spinal ryggbedövningen så han ber mig att försöka dra in magen och kuta med ryggen som en katt. Lättare sagt än gjort när man har en stor mage som sitter ivägen ;) Precis när läkaren håller på och förbereder sprutorna kommer vi på att vi glömt båda våra telefoner på intensiven. Calle få springa tillbaka och hämta dem lite snabbt, så att vi ska kunna fota bebis första tid i livet. Under tiden ber jag en sköterska hålla mig i handen när läkaren sätter bedövningen, eftersom jag hatar sprutor. Det gjorde ont men var överkomligt och när Calle kom tillbaka var det bara några områden kvar att bedöva innan den riktiga ryggbedövningen kunde sättas. Calle vet hur rädd jag är för sprutor så han sa gång på gång, luugn älskling, andas älskling. Tillslut fick jag säga till honom att sluta låta så rädd, för det gör mig inte direkt lugnare ;) haha.. Nu var ryggbedövningen avklarad och jag lades på rygg. Sen tog läkaren en blöt papperstuss och drog lite överallt på min mage och frågade hur det kändes. Trots att vattnet var iskallt så kändes det ljummet, vilket var precis så han ville att det skulle kännas. Just eftersom det betydde att bedövningen verkade så som den skulle. Ett grönt skynke hängdes sen upp framför mig och Calle så att vi inte skulle kunna se någonting av operationen. Sen satte sig narkosläkaren bredvid mig och sa, nu börjar dom operera. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback