Målen med livet

Mina mål med livet. Det är någonting jag ständigt funderar över. Kanske låter löjligt att tänka så och typ helt deppa ner sig över ens framtid. Men sån är jag. Jag ältar, grubblar och deppar. Sen ältar jag lite till. Så hamnar jag som i trans och deppar typ helt ihop. Upplevt det någon gång? Jag vet att jag just nu pluggar till förskollärare och har en bit av min framtid utstakad redan. Men jag får ändå lite panik. Jag tycker att det ämnet är jätteroligt och tror verkligen att jag kommer älska att arbeta med det. Men så börjar jag ju grubbla och kommer att tänka på massa saker. Typ om man ska bo i Stockholm hela sitt liv? Eller om man ens ska bo i Sverige "när man blir stor"? Vore kul att testa något nytt. Kanske jobba som förskollärare i typ USA eller England? men jag vet inte... 
 
Och de som känner mig vet att jag har väldigt livlig fantasi och drömmer helt sjuka drömmar på nätterna. Så det vore kul att någon gång typ skriva en bok. Det ska jag göra någon gång inom en snar framtid. För jag är en jävel på att komma på historier. Har faktiskt några som redan ligger och gnager ;) Och hästar och hundar kommer jag alltid vilja syssla med. Att rida och tävla, promenera, mysa med hundarna och ställa ut dem, är saker som ligger mig varmt om hjärtat. Hästar och hundar är liksom en byggsten som behövs för att jag ska fungera :) Och de båda vill jag föda upp i framtiden på min alldeles egna, perfekt skötta lilla hästgård.
 
Och sen funderar jag på andra saker. Vad ska man göra i framtiden? Ska jag bara vara förskollärare för att jag har pluggat till det nu. Eller ska jag bli unghästutbildare, hopptränare, skådis, sångerska, författare eller journalist efter det? Whatever, jag vet inte! Min hjärna är galen just nu... Men vad jag än gör så kommer det att bli grymt. Just nu är jag bara lite förvirrad och galen. Men det är ju ingen nyhet direkt ;) Jag tror att man oavsett vad man gör, alltid kommer känna sig lite förvirrad och så över vad framtiden erbjuder. Jag menar, man vill ju få ut det mesta av livet :) Men jag är säker på att allt löser sig så länge jag följer mitt hjärta. Gud vad skönt att skriva av sig lite, även om ni nu kommer tycka att jag är fullkomligt galen :) Men det skiter jag i. Kram Ems

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback